Särdeles

Igår var en sån där kalasdag från början till slut. Vansinnigt skönt att påbörja helgen med en dag full av kärlek och en tatuering. 
Idag packas det, gosas och sen blir det trettioårskalas. Imorrn. Imorrn flyger jag till Berlin. Its gona be glorious. 
 
Men just nu ska jag in gosa med finingen som trynar i min säng. Japp.
 

Showdown

Biiildööör! Massa bilder. För jag har ju inte uppdaterat ordentligt här på evigheters evighet. I och med Insta så så blir bloggen totalt försummad. Men jag får nog ändra på det eftersom Sol inte har insta och jag inte har FB. :) Så vi möts här, halvvägs.
En del bilder är upplagda på insta o en del inte alls. Men det är en promille av alla bilder jag tar upptäackte jag. Inte föratt jag vet varför jag tar en sån mängd men det blir så. Ett enda sammelsurium blir det i detta inläget hursom haver.
 



 

jag vet

Ibland är allt glasklart och jag vet precis vad jag behöver göra. Det är när jag lyssnar på magkänslan o följer den. Jag gör det oftare och oftare.
Jag har vunnit så jättemycket senaste tiden. Förlorat stort men vunnit mer.

Bittersweet

Berlin. Ja vad ska jag säga. Älskar staden. Helt kär i sällskapet. Fantastiskt fint o roligt på alla sätt och mer blir det. För jag åker snart igen.
Skriver någon annan dag mer ingående. Jag har ton att göra idag både själsligt och fysiskt. Prov, reparera relationer och pussa på mina barn. Men hela tiden vandrar tanken tillbaka.

Berlin!

På fredag åker jag till Berlin! Yaaey på mig!

älskas

Jag sa att jag älskade dig.
Du gav mig en klapp på huvudet och sa "men inte lilla mig va?".
I andra änden av ditt svar
står vi fortfarande kvar
när du kommer o undrar om vi blir bra igen

jag vill så gärna säga nej
nej för jag är så mycket mer
mer än hon som blir kär i dig
mer än hon som blir klappad på huvudet
mer än någon du oavsiktligt dumpar din osäkerhet på
jag är mer än så.
Jag är den som blev kär i dig o sen lät dig gå.

Non swedish?

Is there anyone from insta reading this who isnt swedish? In that case leave a comment so I know. Translation FTW!

lugnet

Jag har haft en jättefin vecka. Fina Wibke har tatuerat mig, starka Sol och jag har umgåtts härligt mycket och bästa Jonas har varit här i helgen från Berlin.

Jag kantas av fina människor just nu. Härligt flow och Jonas planterade mig i ett lugn sällan skådat.

Förjävla fina tider det här. Som Strindberg skulle sagt.

Jag på sned.

 
 
 
 
 

Kände igen mig när jag snubblade

http://m.youtube.com/#/watch?v=OhtJD1iOIo4&desktop_uri=%2Fwatch%3Fv%3DOhtJD1iOIo4&gl=SE

Ett hem

"När du känner att du hittat hem, då har du hittat kärleken i ditt liv."
 
Denna meningen snubblade jag över idag. Är det bara en skröna? Lika tom som alla stora gester i filmerna? Någons fantasi? Någons önskan?
 
Är det någon som känt så som inte bara hävt ur sig det i ren dårskap? Dårskap som i berusad av känslor. Dårskap av illa formulerad kåthet.
 
Gud jag vet inte.
Jag har inte hittat det hemmet. Den kärleken.
Mina barn är inneboende på rätt plats för den kärleken är så självklar.Så sann och nära.
Men den andra? Den som liksom är utanför det. Den som är stor, orangerödviolett och böljande? Den som är som virveln av känslor som bara ett kringresande cirkussällskap kan uppbåda? Stjärnklar?
 
"The heart is a gypsy along with your soul."
 
 
 
 
 

ett sätt att ge, ett sätt att få

Ibland så säger jag inte saker. Jag skriver dom. Lite mer eftertänksamt och lite mer välformulerat. Det är ett bra sätt gör mig att ge dig mina tankar, känslor. Vackert inslagna i liknelser och utsökta ord.
Fast inuti så är de fortfarande samma.
Samma rivande längtan. Samma överhoppade hjärtslag och samma lycka. Samma minnen av stulna kyssar på balkonger, ögonblick av betraktning och ett evigt väntande.
Samma släppa taget, gå och kura ihop sig till en liten sorglig boll av självömkan och tårar.
 
Nej.
Jag har sannerligen ingen lust att göra detta mer. Evigt vakande efter fina mail med hopp om mer lojt kärlekstrassel. Evigt trängtande och längtande. Eviga hjärtat på silverfatet och en ovisshet vad det är.
Ingen mer jävla kärlek som är men inte är.
Nu går jag.
 

Breakfast at Tiffanys

Paul: Holly, Im in love with you.
Holly: So what?
Paul: So What? so plenty! i love you. You belong to me.
Holly: No. people dont belong to people. 
Paul: Of course they do. 
Holly: Im not going to let anyone put me in a cage.
Paul: I dont want to put you in a cage! I want to love you! 
Holly: Its the same thing.
Paul: No, Its not! Holly!
Holly: Im not Holly. Im not Lula Mae either. I dont know who Iam! Im like Cat here, we're a couple of no-name slobs. We belong to nobody, and nobody belongs to us. We dont even belong to each other.
Paul: you know whats wrong with you , miss whoever-you-are? You're chicken. You got no guts. You're afraid to stick out your chin and say, "ok lifes a fact." People do fall in love. People do belong to eachother, because thats the only chance anybodys got for real happiness.
You call yourself a free spirit, a "wild thing," and you're terrified somebody's gonna stick you in a cage. Well baby, you're already in that cage. You built it yourself. And it's not bounded in the west by Tulip, Texas, or in the east by Somali-land. It's wherever you go. Because no matter where you run, you just end up running into yourself.
 
                                                       
 
 
en av mina favoritfilmer. Full av sanningar. Och sådanadär ni vet " åh det skulle jag ju ha sagt!" . 

Gott nytt år!

Alllt enligt tradition spenderades nyår med fam Anstrin. Vi softade oss genom nyår med en ny bebis o tre större barn som var ömsom uttråkade, bråkade och helt underbara. Tacos t nyårsmiddag. Totalt opretto det älskar jag med min Emms o hennes fina familj. My extended family.
Eftersom jag blivit totalt instafrälst ( tack Marre) så läggs det upp bilder där. Förmodligen inte här. Nästan alls. Hursom så heter jag Blio där. Men jag kommer lägga kreationer på fridgepoetry.se/doings däremot. Ska anstränga mig lite sen o ta bild på min luv/halsduk som jag gjorde klar häromsist.
 
Gottnytt på er!
 

starka kvinnor

MItt hem är fullt av starka kvinnor. Mia Skäringer, Lina Neidestam,Unni Drougge och Shirley McClane i böcker. Emms och Marie i bilder. Massa indiska gudinnor hänger på mina väggar och ibland kokböckerna är det nästan uteslutande kvinnor.
På min feed på Insta är det massor av bilder på gaymommas,mina starka vänner, häxor och gypsykvinnor och i min bokmärkesmapp på datorn är det starka feministiska bloggare som har de första platserna.
 
Det har hänt så mycket runt mig, i mig, det senaste året och alla dessa starka kvinnor omkring mig finns här så jag kan luta mig lite tillbaka på dom. För fastän jag är stark, jag med, så blir jag förbannat liten ibland.

Om

Min profilbild

Jolene

Jag, Jolene, är Mamma, målare, noopoohare, vegetarian, allmänt älskad, tatuerad,, flickvän, jonglör, poet, bokälskare och här skriver jag. Doings, reflektioner och skratt. Jag har två barn och bor i ett litet samhälle i Skaraborg. Vi busar, gosar och leker. När jag är i ateljen målar jag hus, tecknar folk och dricker te. Fridens!

RSS 2.0