SNÖ!

Det kom snö inatt. Jag väckta Kaspian med " Vakna hjärtat! Det har snöat! Kaspian vakna! SNÖ!!" Och han kontrar: "Åh ja mamma! Om jag tar på mig fort nu kan vi gå ut direkt så jag kan göra snöänglar då?". Finaste!
Så efter vi hämtat Kaspian från skolan idag var vi ute två timmar och barna gjorde snöänglar, rullade sig och grävde i snön.
Förbannade snö nu kan jag inte cykla längre. Älskade snö du gör barna så lycklig.
Bilder från förra årets snöexplosion:
Jag har drabbats av baklust och bakat bullar. Imorgon ska jag ta med en påse till dagis som tack till Den underbara personalen som har hand om Eliot för den fina ljusvandringen häromtisdagen.
En annan sak.
i fredags när jag hämtade Kaspian från skolan så berättade han för mig att en kille slagit och sparkat på honom. Det är inte första gången detta händer och jag vet att mitt barn inte är ensamt utsatt. Han berättade att en personal hade kommit och han hade sagt till.
Men en sten slog sig lite till ro i bröstet och jag frågade honom lite om omständigheterna. Bara lite. Jag ville inte lägga mer vikt vid det än vad han ville.
Eftersom han berättade detta för mig så upplever jag att personalen inte riktigt gjort sitt jobb. Jag känner att om de tagit konflikten på ett sätt som Kaspian upplevt som gjort att han kunde lämna den därhän, ett avslut, så hade han inte känt att han "behövde" berätta för mig. Vilket i sin tur får mig att vilja ifrågasätta konflikthanteringen.
Och varför sa ingen i personalen detta till mig? Jag vet att man inte berättar om alla konflikter som uppstår under en dag för föräldrarna. Dels föratt man känner att barna löste det bra själva alternativt att man som personal gått in och hjälpt dem se en lösning. Men när det kommer till slag och sparkar?
Ska hursom prata med personalen imorgon och fråga detta. Så min sten släpper lite tyngd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0