Murmel i mikrofonen Marie!

HAHAHAHAHAHAHA!!!!

Vi


Me and my boys.

Japp. Det ar vi.

Ostabilt?



Det kanns som att de tva sittande herrarna har totalratat stolarna...?


Welcome to zombieville


Bilder!!


Tva ar

Det gar fort. Tva ar.
For tva ar sedan idag lag vi pa BB jag o Eliot. Nu ser allt annorlunda ut. Verkligen allt.
Eliot ar tva ar aldre Och Kaspian med. Stooora barn!

..... och nu har jag forsokt ladda uppbilder i en evighet o inget funkar. Tack Blogg.se.

 

Ska se om det funkar med flickr ist.


Kl tre ragget.

Jag vill skriva en blogg om allt som hander runt omkring o allt jag gor men pa nagot satt sa bar det mig emot.  Det kommer liksom inte ut.


LW med lite Jolene modifikation.

allt jag ser
allt jag hör
är din röst din blick ditt skratt
du har ögon som berusar en natt
så jag väntar
jag väntar
om tiden vill ifatt

det gick så sakta tog sån tid
varenda vecka var ett år
vi ringde ibland
för att fråga hur vi mår
tills jag sa väntar du på nån eller vill du bli min
du sa vad svarar man på sånt
jag sa man svarar nog ingenting

men lägg armarna runt mig
slit ut vad jag har
gräv i det dunkla
men sök inga svar
jag lovar ingenting
det är det enda jag kan hålla
men jag känner nånting
jag är så gott som förtrollad

av allt jag ser ...

du sa vänta lite grann
behåll poserna på
vart vill du komma nånstans
vart ska vi gå vart ska vi gå
jag sa det finns inga mål
men det finns sätt att ta sig dit
vill inte komma nånstans
vill bara ta mig lite längre än hit


den mörka natten är så mörk
jag måste se dig igen


(Tack till Lars som sa vackert satter ord pa alltihop! )

Y?

Jag fick ett skrattanfall igar\tidigt imorses.
 Alltsa mitt namn ar ju inte varldslatt med stavning o uttal.
Vid varje lakarbesaok tex sa brakar lakaren : Jooooleeeneee ?
Medans jag kontrar med : Jolin, men det stavas Jolene.

Iallafall: Inatt gav jag ut mitt nummer och killen fragar: Stavas det med Y?

Thats a first! XD

Han

Han sitter o haller ciggen o rodvinsglaset precis som F brukade gora.
Han verkar lite melankolisk och som en van sa for ett tag sedan: " Han verkar vara en san kille dar vad du ser ar vad du far." 
Det sa hon om F. Och jo det skulle jag val saga att han ar. Kanske later det hemskt men jo. 
Vilket bekraftar for mig att jag standigt faller for samma killar. Lite " what u c is what u get" killar. Och i ena stunden sa kanner jag mig valdigt ytlig bara foratt andra stunden kanna mig precis tvartom. For opposits attract? Right?
Den har killen med rodvinsglaset han foll jag for nar jag var fjorton. Emma och Catrine hade slapat med mig till biografen i Alingsas. Langst fram pa scen stod han i en sanar som tom salong i en blarandig murarskjorta med sitt langa roda har i en svans och gitarren pa magen. 
Han var jattesot och sjong for Emma, Catrine och mig om livet, karleken och livet igen.
Sen dess har han foljt mig genom livet. Jag har funnit hans strofer klinga i huvudet pa alla satt pa alla stallen ensam bort at vagen...
Pojkvanner har kommit o gatt, barn har fotts och nu ar jag  min egen och har fortfarande fjarilar i magen nar jag ska se honom igen pa scen.

Nu efter fjorton ar till sa har jag lart mig att inte lyssna till hans visor nar jag ar ledsen. For ledsen blir latt mer ledsen da.
Men nar jag gar pa stan sa ar det nyponbuskar hela vagen och det gor inget hur han haller sitt vinglas. Eller om han ser ut sa som han ar. For han sjunger om vackra glada saker och solen skiner och jag far stuns i mina steg och skippar forbi de ledsna latarna pa playlisten. 
Tank om det varit sa latt i ett forhallande? Att bara skippa forbi de daliga stunderna pa vagen. 

Nu nar han stod o holl i ciggen sa kande jag mig lite illa till mods. Om jag bara faller for samma hela tiden varfor falla alls?
 Fast nu spelar han Mikas lat o da bara jag smalter igen o igen. For det ar Lars.

Jag har en plats har dar du kan vila och ett rum du ar ifran. Nar du kommer hit igen...





(ar det nagon som forstar vad jag pratar om?)


RSS 2.0