Min Faster Anna

Jag har en kärlek till Stockholm. Det är tack vare min Faster Anna.
Hon är perukmakerska och sminkös och jobbar numera fast efter vad jag fattat det på Uppsala stadsteater efter att ha frilansat landet runt innan.
Hon har flyttat ifrån lägenheten i Gamla stan med stenänglar över porten och bor i Uppsala sen några år tillbaka.
Alltid när jag kom hem till Faster Anna så möttes jag av en härlig rökelsedoft i dörren. Det satt fullt med gamla teaterplanscher, foton av hennes gamla skolkompisar, stora masker, småsmåsmå tavlor, ett älghuvud i plysch och massor av andra saker på väggarna. Jag upptäckte nya saker varje gång jag var där. Hela lägenheten var som att gå in en superbohemisk version av "Pettsson och Findus"bok. Helt underbart.
Vi drack te och lyssnade alltid på Sting.
Jag fick bo med henne ett tag när jag var fjorton. Hon var på turne med en uppsättning av "Spelman på taket" och jag var med i tre olika städer. Här i falköping, i Skövde och i Borås. Jag minns inte hur länge jag var med men det är mycket minnen som följer med mig och det gjorde mig så gott. Att få vara med alla dessa människor som är så oerhört olika och som tyckte så väldigt mycket om varandra. Alla dessa olika former av skapande under ett och samma tak som bubblade runt i ett slags murrighet som saknas överallt annars.
På den turnen lärde jag mig cykla på enhjulingi källaren på Boråsteatern, blev djupt förälskad i George och drömmen om att jobba bakom scen slog till med full kraft.
Jag hamnade i ett forum förut och i en tråd som handlade om dreads. Detta påminde mig om när jag var på klassresa och vi var i Gamla Stan. Jag hittade givetvis en jättefin "Bali" affär jag inte hittat tidigare och därinne stod den vackraste tant jag sett någonsin. Hon var lång, gänglig och hade vitgråa dreads upplindade på huvudet i en turban. Jag blev superimpressed och sen dess har min vision av mig alltid varit att jag kommer ha sådana dreads och givetvis Gudrun Sjöden attiraljer. Som tanter sig bör.
Eftersom Gamla stan är min Faster Anna för mig så slutade ju den här lilla tankekedjan med att jag sitter här och saknar henne och önskar att jag har dreads. ( dreads igen kanske jag ska säga. Fina med mitt egna hår denna gången.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0