När jag blir tant

Marie och jag kallar varandra älskvärt för Majsan och Gittan. Det är våra tantaltergeos. Det är de som samlar pelargoner, virkar, fyndar på loppisarna, löser korsord med hjälp av lexikon, gnäller på dagens ungdom och fnyser högljutt åt hundbajset som ligger kvar på trottoaren.
Efter att Gittan varit i farten någon dag sådär så brukar jag kompensera det med att slänga ur mig något ungdomligt i stile med; " Ahme typ Justin Bieber äger typ. Hans nya parfym: man bah döööör. Orka..."
Lite så kan det låta efter var och varannan virkad mormorsruta. Jag vill ju inte sjunka in i tantjargonen alldeles för mycket.



Men när jag väl är tant, när barna är utflugna och ungdomarna tittar undrande på mig när jag pratar om Nilecity, då är det dags att dra upp rötterna och daska av jorden.
Planerna är glasklara ända fram till flygplatsen och jag ser fram emot det enormt. Sälja av allt, pussa alla hejdå ett tag och väl på flygplatsen får jag se vartåt det bär. Efter den punkten är det lite diffust. jag tror att det kommer arta sig till detta; stora garnnystan, hobbithålor,  jobba, dyka med stora färgglada fiskar, godgod mat, fina människor, konstmuseeum, dagar i hängmattor, vackra stenstränder, fågelkvittriga nätter och Levandet.

Tills dess har jag mycket att göra. Barna frodas, körkort ska tas och skulder ska betas av. Den inre tanten ska bejakas och de lokala äventyren ska förgylla vardagen. Det pratades något om bilbingo...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0