Vackert vär!

Vädret är underbart och vi är ute mycket. Såklart. Så fort finvädret kommer fram i detta avlångaland så är det dödsstraff på alla som inte är ute. "Va!?! är ni inte ute?!? Tänk på alla gamlingar på hemmet som aaaldrig får komma ut och njuta av detta fina och så sitter ni inomhus!!!" verkar vara en standard. Men den får vi ju inte höra ofta eftersom vi är ute jämt... O_o.
Likaså den här: "Sluta klaga. Är det inte för varmt så är det för varmt. Var nöjd någon gång."
Det räcker liksom inte med första klagan på vädret. Det ska klagas på klagan. Charmigt.
Vi har en katt. Han halvligger i mitt knä nu och säger" Mjau mamma Lolin. A E tutten mamma Lolin? Ämta den mamman. Min Puppe. Mamma Lolin? kom nu."
Ja så nu får jag ju slita mig.
Se! Vi ÄR ute...

-is

Jag läste precis om någon som kallade kräksjukan för " kräkis". KRÄKIS. alltså varför? Ändelsen is på ett ord får det att låta lite småmysig och svensson sådär. Ok att kräksjukan är svensson men mysigt är det inte.
Kräkis...

Alive

Levande men trött! Jobbade natten mellan mån o tis, hem och seov i fyra timmar och sedan påt igen och gick tisdag dag. Idag gick jag mellan 13 till 20 och nu är jag så trött så ögonen ser kors och jag blir tårig för inget alls. Jag har jobbat så lite det senaste så jag har liksom ingen tolerans längre.
Jobbade iaf med Marianne idag och det var itne igår det. Vi har så kalaskul ihop! Kan trilla i fnisshögar av precis inget alls och åh hon är skön.
Imorgon! Imorgon då ska jag till Marie o co efter jobbet och det ska bli så skönt att se dom igen för det var alldeles för längesen av någon anledning!

Tunga hjärtan och rullande tårar.

Mina barn har precis gått iväg med sin pappa och där ska de vara nu tills nästa fredag. Då kommer de tillbaka hem till mig. Det är alltid lika jobbigt extra svårt vissa fredagar. Som idag. Kaspian, min sexåring, var inte helt i fas idag med huvudvärk och svullna mandlar. Han var sådär tung i själen, som man blir ibland när man är trött och lite sjuk, och han blev så hjärtskärande ledsen. Han ville stanna och han ville vara hos mig.
Jag känner mig så liten när jag ser honom sådan. Då krymper jag och allt som jag i den åldern, när mina egna föräldrar gick isär, väller upp i bröstet och den enorma tungheten Kaspian känner, känner jag med.
Att behöva lämna den ena förälderna för den andra är så oerhört plågsamt när man vill ha alla man älskar, sin flock, sin by, samlad.
Jag har själv stått och tagit avsked gång på gång till min pappa. Dock inte varje vecka. Knappt ens varannan helg. Många helger var han tvungen att jobba eller annat och det slet i mig och min syster. Att ha en pappa som inte ville vara med en.
så idag när jag stod med Kaspian i min famn, tröstandes så gott jag kunde, så slog det mig. Det slog mig varför min pappa inte hade den tiden med oss som vi så gärna ville ha. Det slog mig varför min mamma ifrågasatte sitt beslut om att stanna med honom och det slog mig hur jävla ont det gör att växa upp och behöva göra samma sak mot sina egna barn.
Plötsligt förstod jag hur man kan välja att inte vara en stor del av sitt barns liv. För jag förstår att man hellre möter sitt barns förtvivlade blick varannan helg än varje dag.
Hemma hos Fam Anstrin.

Feministreflektion

Ordet Feminist används som skällord. Jo även kvinnor emellan.
Det är "Feministtjafs" att inte raka sig under armarna, att vara genusmedveten och att stå upp för andra kvinnor.
Att vara högljudd och ta plats i det allmänna rummet på ett sätt där man ifrågasätter normen är tydligen bästa sättet att bli kallad feminist på. OM du är kvinna.
Är du man och gör samma sak, ja då är du kort och gott man....

Plocka produktivitetspoäng

-skickat in bostadsbidragsansökan
-ringt FK
-sorterat papper
-dammsuger och färgar hår samtidigt
-Fixat telesvar t telefon
-organiserat i vardagsrummet
- lite knasvarning men i förbifarten kategoriserade jag filmerna i hyllan
-städat wc
TAGIT TAG I SAKER DAGEN!!
Jävligt vuxet och det ska kompenseras upp med något så barnsligt som sandlådelek och gungning runt ett snåret. Samt tvspelande laters...
Note to self: Ta en postafen sen så du inte mår illa av gungningen och spelandet!

Civilkurage

Hanna Fridén har tagit ett fantastiskt bra initiativ mot nätmobbing. Eftersom jag inte vill bege mig in i FBträsket igen men ändå vill visa att jag stöttar henne så länkar jag till gruppen på FB här.
Visa lite civilkurage!

Hårigt

Föratt försöka normalisera mera: Här är en bild av mina håriga ben med. Håll till godo.

Ho

I min ho: ett bildsvar till Smultris.
ja de stod inte i skåpet just men väl i disken..

"Vad är "Fitta" mamma? är det ett fult ord?"

Ur det blå frågade Kaspian mig vad Fitta ar för något idag.
Vi har använt Snippa som benämning på det kvinnliga könet här hemma. Med barna. Föratt det inte ska bli jobbigt för dom i skolan/förskolan har jag tänkt. Skulle barna säga Fitta tänker jag att då kanske någon eventuell vuxen att det är ett skällsord. Framförallt.
Och denne vuxna har ju inte fel. TYVÄRR! Här har vi ett alldeles särdeles bra namn på det kvinnliga könet och så doppas det i skit och används som skällsord.
Så jag försökte förklara för mitt hjärta att "både ja och nej. folk har använt det som ett fult ord men egentligen är det ett namn till på snippan."
"Om alla slutar använda det som ett svärord, då då kan vi använda det på snippan igen. Då blir hen glad."
Tänk om alla vore lika visa som min fina sexåring.

Man or pussy?

Läste inne hos Visselpaj om "Du har gått från mus till man". Oh so true. I kommentarsfältet är det flera som inte associerar mus till fitta. Och detta har jag också hört. Men hur kan man inte dra den paralellen?
Jag tycker att det är fel att för det första håna personer föratt de inte är redo för det handlingen kräver och för det andra välja tillmälen där kvinnan utmålas som ett svagt kön.
All personlig utveckling sker i personlig takt. Bara föratt du står och förolämpar någon sker ju inte det steget fortare.
Och vi föder faktiskt barn genom vår "pussy"...

bild genom google.se
Förövrigt: jag vet itne hur det kommer sig att man börjat kalla det kvinnliga könet för mus, mutta, mussla, kissimurra, springa eller alla de andra orden. Brist på ett eget namn antar jag. själv föredrar jag fitta. Ett helt eget namn på vårt heliga och inte någon omskrivning av snopp eller ett egentligt namn på något annat.

Såhär ser kvinnor ut under armarna.

Jo faktiskt. Det är hårigt. Face it.

Normalisera det normala

Min fina vän Mika är i aussieland och livsförskansar sig. Hon har precis varit på modevisning och designern Dita Von Teese har visat sin nya underklädeslinje. Mika skriver:
" Hennes nya underklädeskollektion är skapad för riktiga kvinnor, det är höga trosor, ordentliga kupor som skapar stöd och som fortfarande är gudolmligt vackra och sensuella. Hennes modeller gick från riktigt smala upp till de bystigaste damer med höfter och lår jag sett. Fantastiskt! Heja kvinnligheten!".

Och jag förstår så hennes upprymdhet. För det är så sällan vi ser riktiga, för oss normala vardagskvinnor som vi ser ut, i media. Inte ens vardagssmala kvinnor ser ut som de i media.

Jag drog mig ju ur FBträsket för några månader sedan, trött på att alla visste allt om alla utan att man ens träffat personerna på år.
Idag var första dagen på detta halvåret som jag faktiskt på allvar övervägde att skaffa FB igen. För när jag läser om människor som tycker att det är helt legitimt att mobba kvinnor pga att de har hår i armhålorna det är då jag vill in och skaka om.
Då vill jag ha min håriga armåla i allas tyckande ansikten på min profilbild och jag vill tapetsera hela FB med bilder på mina cellulitlår, hängtuttar och håriga ben!
För jag vill normalisera det som är normalt igen.
Jag VILL INTE ha en WAOWupplevelse när jag ser en kvinna med sunda proportioner på catwalken, i reklamen eller i sitcomen. FÖR JAG VILL ATT DET SKA VARA NORMEN.


Öroninflammation.

Medans resten av Sverige igår ägnade sig åt Melodifestivalen med närmast religös hängivning spenderade vi kvällen med Pippi, lördagsgodis och öroninflammation.
Det var ett gnällmaraton mellan sju och nio så vi kompenserade upp det med världens bästa Pippi i godisaffären. Helt klart världens bästa Pippiavsnitt. Alla glansiga karameller i alla upptänkliga färger, de helt fantastiska påsarna de häller de arton kilona karamellerna i och ungen som knör i sig en munk. Mmmmm...
Iallafall fick Eliot öroninflammation på kvällen där efter en heldagsgos och ingenting-är-bra-mamma gnäll hela dagen. Och han satt i mitt knä hela kvällen tills nio. Då la vi bägge killarna.
"Härligt! Nu kommer de sova länge imorrn!", jag.
"Hahhahaha! Eller hur?", Mattsson skeptiskt.
" Mamma jag har ont i snoppen!" Kaspian kl sju imorses...

Fotbollskort

Som totalt ointresserad av sport får man ju lära sig ett och annat av största sonen. Tex hur man vet vilka spelare som är bäst ( Messi och SchZlatan haha min gosse är västgöte och det hörs! XD) samt vilka fotbollskort som är senaste versionen.
" Jag vill ha dom som liksom ser ut som det är en spricka på. Så om du köper ett paket och när du har betalat det så öppnar du det och kollar. Om det är en spricka på så är det rätt."
Oookej...

"When the culture offers girls and women only one way to be sexy, it can hardly be considered an authenticchoice to choose it."




Det här föredraget handlar om reklamens inverkan och borde verkligen ses av alla och visas i skolan.

Im in love.

Mattsson får skootcha lite åt sidan. Jag är allt lite kär i det här med.


att simma i uppförsbacke.

Innan jag och mitt ex gick isär så trodde jag att jag var bra på att bedöma människor. Vad de gick för. Vilken typ de var.
Så visade det sig att jag levt ihop med en främling i flera år. När min värld rasat färdigt reste jag mig, borstade av mig och började gå. Jag vände mig om flera gånger på vägen och bitvis gick jag samma sträcka igen. Om och om igen.
Det var lärorikt. Ont som fan gjorde det. Och jag trodde att jag var tillbaka på banan igen. Att jag läkt. Att jag visste hur folk var igen.

Från min plats uppflugen på köksbänken var jag längre än honom. För en gångs skull. Han satt vid köksbordet och åt sista tuggorna på sin slice. Jag lade märke till hur lite hår han skulle haft om han låtit bli att raka huvudet.

"Trots att jag inte är högutbildad själv så ser jag mig själv med en sådan kvinna. Akademisk, politiskt engagerad och vacker. Jag vill kunna föra en diskussion med henne. Och hon måste vara bra med barn såklart."

"Vet du om att det är internationella kvinnodagen idag?"

"Jamen det är väl jämnställdhet som feminister eftersträvar och då är det väl konstigt att det inte finns någon mansdag? Det är orättvist. Och vem kämpar för oss? Oss män? En manlig motsvarighet till feministerna?"

Han fortsatte med något översitttarpolitiskt nonsens väl medveten om att jag, då, inte var särskilt intresserad. Vare sig av hans resonemang eller själva sakfrågan. Varför inte beklaga att det ska finnas en kvinnodag? Att kvinnor utsätts för så mycket orättvisor att hon är i behov av en helt egen dag är ju inget att fira. Men jag visste ju att han inte var mottaglig.

Så när den här björnen tornade upp sig och vände upp och ner på saker och ting så trodde jag att jag var på banan igen. Att jag räknat ut hur han var. Helt annorlunda från allt jag känt innan. Annat sätt att leva, med andra värderingar. Spännande. Likt Bambi strävade jag fram på isen. För att falla i iskallt vatten med huvudet först.

"Du är ju så kvinnlig att det är äckligt åt det!"

Respekten jag hade för honom försvann i ett ögonblick. Jag tittade på honom och klev på tåget. Sen åkte jag och såg jag honom aldrig igen.

Jag lär känna människor ordentligt nu. De jag har i mitt liv är där föratt jag känner dom, har dom i mitt hjärta och jag litar på dom. Aldrig igen ska jag gå mot mitt hjärta eller låta mig svepas med. Jag lyssnar med magen. PÅ magen och låter mig inte övertalas. Inte igen.

Joseph Kony



Jag satte mig och såg på denna för en kort stund sedan. Efter så läste jag kritiken runt organisationen och folks åsikter rent generellt.
Det är inte många som ser till SAKEN. Tillsammans kan vi hjälpas åt att göra något. Att sätta en person som tvingar barn till att döda sina föräldrar, rövar bort dom, våldtar dom och gör dom till barnsoldater, att sätta den personen i en liten cell och kasta bort nyckeln.
Folk är för upptagna med att ta reda på vart organisationens, Invicible Children, pengar tar vägen och tror att IC inte vet vad de gör.

Personligen har jag ingen aning om hur seriösa IC är eller om de vet vad de pysslar med. Jag tänker att stället föratt sitta och skrika och tjoa om organisationen så GÖR NÅGOT ÅT MÄNNISKAN SOM GÖR SÅ MOT BARNA!
Skit i att skänka pengar då.
Sprid videon så människor vet vem den här människan är, uppmärksamma hemskheterna och så går vi ihop allihop och visar att det är oacceptabelt att detta fortsätter. Ju fler vi är desto bättre!

Man måste börja någonstans. Ta tag i ditt mod och engagera dig. Om inte i detta så i någon annan ände. Men börja någonstans.

Torsdagen den åttande mars

Hjärtat sitter lite utanpå idag. Så i tankarna har jag alla starka kvinnor jag vet och lever med det.













Pappalös?

Jag kände att jag gärna vill delge er min åsikt om assisterad befrukting. Den sorten som ensamma kvinnor åker till tex Danmark för att få hjälp med.
I somras försökte jag föra en vettig diskussion med en KDare om detta. Ja ni hörde problemet redan i den meningen? ;)
Starkaste argumenten hen hade: " Ett barn behöver både en mamma och en pappa."  och "Man ska se till barnets bästa."
Jag tycker att barn ska ha rätt till vuxna runt om som älskar hen. Att barna känner sig älskade. Det är det viktigaste. Sen om barnet har två mammor eller två pappor eller en mamma eller en pappa som älskar dom tror jag spelar mindre roll.
Jag tror att barn tar sig de förebilder genom livet som de behöver och ser moderns/fadersgestalter i många människor runt sig utan att det just behöver vara mammor eller pappor.
Att neka kvinnor att skaffa barn på egen hand är ett fegt sätt att försöka klamra sig fast vid en förlegad familjesyn.

Majkåver

ja det kommer se helknas ut en stund här. Håller på att göra om lite och jag är lite bloggdesign analfabet så have patience with it!
Tills vidare bjuder google er på lite vackra hus!


Nämen?

Sånt här älskar jag!
klicka på bilden och få historian.

Glöm inte att stanna upp och kika lite i buskarna ute på söndagspromenaden. Kanske står där en fin liten ankbjörn eller kanske hittar DU en älvdörr?
klickbar bild.

Suddigt gånger fyra

Min nya mössa som jag stickade häromdagen.
( lite blahaigt inlägg. Försöker skypa med Mika. Det är my first time och lite krångligt. Kalla mig gammeldags men telefon är trevligt. ;))
Tavlorna hemma hos Emms. Bilden under är den fina texten som hon satt på väggen intill.
Oh så sant.
Ibland blir allt så mycket bättre med en mustasch.

Hemma hos Emms

I fredags åkte jag till Emms. Eller ja. Familjen Anstrin är det ju egentligen. Men min Emms. Vi tog en fika på stan bara hon och jag. Det är skönt. Att bara vara vi två ibland.
Sally fick feber mitt i den obligatoriska, men goda, tacomiddagaen och hon somnade rödrosig och varm i mitt knä senare på kvällen.
Lilla bubbliga Sally var väldigt tyst halva lördagen innan jag åkte hem igen. Jag har aldrig hör henne vara så tyst innan.
Emms och Sally här på vår soffa.

Mattsson mötte mig på station. Fast jag trodde han var någon annan. Allt skägget var borta! Han har varit så hårig nu så länge att varje gång jag tittar på honom nu är det som att se någon annan. Himla underligt det där.

RSS 2.0