Tunga hjärtan och rullande tårar.

Mina barn har precis gått iväg med sin pappa och där ska de vara nu tills nästa fredag. Då kommer de tillbaka hem till mig. Det är alltid lika jobbigt extra svårt vissa fredagar. Som idag. Kaspian, min sexåring, var inte helt i fas idag med huvudvärk och svullna mandlar. Han var sådär tung i själen, som man blir ibland när man är trött och lite sjuk, och han blev så hjärtskärande ledsen. Han ville stanna och han ville vara hos mig.
Jag känner mig så liten när jag ser honom sådan. Då krymper jag och allt som jag i den åldern, när mina egna föräldrar gick isär, väller upp i bröstet och den enorma tungheten Kaspian känner, känner jag med.
Att behöva lämna den ena förälderna för den andra är så oerhört plågsamt när man vill ha alla man älskar, sin flock, sin by, samlad.
Jag har själv stått och tagit avsked gång på gång till min pappa. Dock inte varje vecka. Knappt ens varannan helg. Många helger var han tvungen att jobba eller annat och det slet i mig och min syster. Att ha en pappa som inte ville vara med en.
så idag när jag stod med Kaspian i min famn, tröstandes så gott jag kunde, så slog det mig. Det slog mig varför min pappa inte hade den tiden med oss som vi så gärna ville ha. Det slog mig varför min mamma ifrågasatte sitt beslut om att stanna med honom och det slog mig hur jävla ont det gör att växa upp och behöva göra samma sak mot sina egna barn.
Plötsligt förstod jag hur man kan välja att inte vara en stor del av sitt barns liv. För jag förstår att man hellre möter sitt barns förtvivlade blick varannan helg än varje dag.
Hemma hos Fam Anstrin.

Kommentarer
Postat av: Malle

Åh, fint. Kan inte relatera till det alls, men det kändes lite ledset i hjärtat där på slutet! Kram!

2012-03-17 @ 18:10:05
URL: http://malinkraft.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0