att simma i uppförsbacke.

Innan jag och mitt ex gick isär så trodde jag att jag var bra på att bedöma människor. Vad de gick för. Vilken typ de var.
Så visade det sig att jag levt ihop med en främling i flera år. När min värld rasat färdigt reste jag mig, borstade av mig och började gå. Jag vände mig om flera gånger på vägen och bitvis gick jag samma sträcka igen. Om och om igen.
Det var lärorikt. Ont som fan gjorde det. Och jag trodde att jag var tillbaka på banan igen. Att jag läkt. Att jag visste hur folk var igen.

Från min plats uppflugen på köksbänken var jag längre än honom. För en gångs skull. Han satt vid köksbordet och åt sista tuggorna på sin slice. Jag lade märke till hur lite hår han skulle haft om han låtit bli att raka huvudet.

"Trots att jag inte är högutbildad själv så ser jag mig själv med en sådan kvinna. Akademisk, politiskt engagerad och vacker. Jag vill kunna föra en diskussion med henne. Och hon måste vara bra med barn såklart."

"Vet du om att det är internationella kvinnodagen idag?"

"Jamen det är väl jämnställdhet som feminister eftersträvar och då är det väl konstigt att det inte finns någon mansdag? Det är orättvist. Och vem kämpar för oss? Oss män? En manlig motsvarighet till feministerna?"

Han fortsatte med något översitttarpolitiskt nonsens väl medveten om att jag, då, inte var särskilt intresserad. Vare sig av hans resonemang eller själva sakfrågan. Varför inte beklaga att det ska finnas en kvinnodag? Att kvinnor utsätts för så mycket orättvisor att hon är i behov av en helt egen dag är ju inget att fira. Men jag visste ju att han inte var mottaglig.

Så när den här björnen tornade upp sig och vände upp och ner på saker och ting så trodde jag att jag var på banan igen. Att jag räknat ut hur han var. Helt annorlunda från allt jag känt innan. Annat sätt att leva, med andra värderingar. Spännande. Likt Bambi strävade jag fram på isen. För att falla i iskallt vatten med huvudet först.

"Du är ju så kvinnlig att det är äckligt åt det!"

Respekten jag hade för honom försvann i ett ögonblick. Jag tittade på honom och klev på tåget. Sen åkte jag och såg jag honom aldrig igen.

Jag lär känna människor ordentligt nu. De jag har i mitt liv är där föratt jag känner dom, har dom i mitt hjärta och jag litar på dom. Aldrig igen ska jag gå mot mitt hjärta eller låta mig svepas med. Jag lyssnar med magen. PÅ magen och låter mig inte övertalas. Inte igen.

Kommentarer
Postat av: Malin

<3

2012-03-11 @ 13:16:01
URL: http://malinkraft.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0