Ett hem

"När du känner att du hittat hem, då har du hittat kärleken i ditt liv."
 
Denna meningen snubblade jag över idag. Är det bara en skröna? Lika tom som alla stora gester i filmerna? Någons fantasi? Någons önskan?
 
Är det någon som känt så som inte bara hävt ur sig det i ren dårskap? Dårskap som i berusad av känslor. Dårskap av illa formulerad kåthet.
 
Gud jag vet inte.
Jag har inte hittat det hemmet. Den kärleken.
Mina barn är inneboende på rätt plats för den kärleken är så självklar.Så sann och nära.
Men den andra? Den som liksom är utanför det. Den som är stor, orangerödviolett och böljande? Den som är som virveln av känslor som bara ett kringresande cirkussällskap kan uppbåda? Stjärnklar?
 
"The heart is a gypsy along with your soul."
 
 
 
 
 

ett sätt att ge, ett sätt att få

Ibland så säger jag inte saker. Jag skriver dom. Lite mer eftertänksamt och lite mer välformulerat. Det är ett bra sätt gör mig att ge dig mina tankar, känslor. Vackert inslagna i liknelser och utsökta ord.
Fast inuti så är de fortfarande samma.
Samma rivande längtan. Samma överhoppade hjärtslag och samma lycka. Samma minnen av stulna kyssar på balkonger, ögonblick av betraktning och ett evigt väntande.
Samma släppa taget, gå och kura ihop sig till en liten sorglig boll av självömkan och tårar.
 
Nej.
Jag har sannerligen ingen lust att göra detta mer. Evigt vakande efter fina mail med hopp om mer lojt kärlekstrassel. Evigt trängtande och längtande. Eviga hjärtat på silverfatet och en ovisshet vad det är.
Ingen mer jävla kärlek som är men inte är.
Nu går jag.
 

Breakfast at Tiffanys

Paul: Holly, Im in love with you.
Holly: So what?
Paul: So What? so plenty! i love you. You belong to me.
Holly: No. people dont belong to people. 
Paul: Of course they do. 
Holly: Im not going to let anyone put me in a cage.
Paul: I dont want to put you in a cage! I want to love you! 
Holly: Its the same thing.
Paul: No, Its not! Holly!
Holly: Im not Holly. Im not Lula Mae either. I dont know who Iam! Im like Cat here, we're a couple of no-name slobs. We belong to nobody, and nobody belongs to us. We dont even belong to each other.
Paul: you know whats wrong with you , miss whoever-you-are? You're chicken. You got no guts. You're afraid to stick out your chin and say, "ok lifes a fact." People do fall in love. People do belong to eachother, because thats the only chance anybodys got for real happiness.
You call yourself a free spirit, a "wild thing," and you're terrified somebody's gonna stick you in a cage. Well baby, you're already in that cage. You built it yourself. And it's not bounded in the west by Tulip, Texas, or in the east by Somali-land. It's wherever you go. Because no matter where you run, you just end up running into yourself.
 
                                                       
 
 
en av mina favoritfilmer. Full av sanningar. Och sådanadär ni vet " åh det skulle jag ju ha sagt!" . 

Gott nytt år!

Alllt enligt tradition spenderades nyår med fam Anstrin. Vi softade oss genom nyår med en ny bebis o tre större barn som var ömsom uttråkade, bråkade och helt underbara. Tacos t nyårsmiddag. Totalt opretto det älskar jag med min Emms o hennes fina familj. My extended family.
Eftersom jag blivit totalt instafrälst ( tack Marre) så läggs det upp bilder där. Förmodligen inte här. Nästan alls. Hursom så heter jag Blio där. Men jag kommer lägga kreationer på fridgepoetry.se/doings däremot. Ska anstränga mig lite sen o ta bild på min luv/halsduk som jag gjorde klar häromsist.
 
Gottnytt på er!
 

RSS 2.0